Hjärtekrossad

Detta är en sann historia som hände precis för någon dag sedan. En liten företagare, en enmansföretagare skulle köpa en skruvdragare.

Det är inget som  är konstigt med det förutom då att denna företagare inte hade köpt en ny på 3 år, dels pga ekonomiska skäl men även att han verkligen vill använda den han hade tills den hade gått sönder.

Han hade frågat mig flera gånger och vilket märke han borde köpa, både när vi träffades men även i telefon. Personen i fråga slösar inte med sina pengar, låg omsättning och ingen avkastning så här slängs det inte pengar i sjön inte.

-Johan, vad köper du? Varför köper du dom? Tycker du jag borde köpa samma som er?

Frågorna fanns där så ni förstod att denna personen inte bara köpte något utan att verkligen känna att det var rätt för honom. Detta är ingen sak som händer årligen, denna måste hålla länge.

Jag rekommenderade Dewalt att deras skruvdragare är bra och dom är också väldigt duktiga på reklamationer om det skulle bli någon sådan, trevlig bemötande och verktyg som håller i hårda miljöer.

Det är Torsdag och han åker och köper sig sin nya skruvdragare på Järnartiklar i Göteborg, du vet att det är lite som på julafton när man håller i sin nya skruvdragare. Man känner på den, känner draget. Som montör är det ens förlängda arm.

Det är faktiskt inte bara ett verktyg, det är något speciellt för en montör. Det är en skryträtt man har, har man den bästa dragaren i handen så står man lite rakare. Jag vet inte varför men det stämmer faktiskt.

Han hann iallafall prata väldigt gott om sin nya skruvdragaren, han tog ut den på en spinn tur på Torsdags eftermiddag. Man kan se på någons ögon när någon verkligen är lycklig är sitt köp, det var han också. Träffade honom när han svängde förbi mitt kontor på kvällen den dagen.

Mitt på blanka dagen, mitt inne bland människor

Det var Fredag och han hade parkerat sin bil bland folk, mitt på dagen. När han en stund senare skulle gå tillbaka till bilen så ser han att rutan är sönderslagen.

Han märker inte att något är stulet, han ringer till mig och frågar om råd. Han är väldigt ledsen när han ringer, det är en stor kostnad bara att rutan är sönder.

Jag åker ner till honom och hjälper honom ta bort glaset som ligger i framrutan. Han är ledsen, väldigt nedstämd.

Jag skall ju till kunden på måndag morgon, hur skall jag göra nu? Säger han till mig lite med huvudet nere vid knäna.

Han är en stolt man och han faktiskt gett sitt ord till sin kund. Jag ser bekymrat på honom, han som brukar vara så glad och höjer andra i sin närhet.

Jag blir väldigt bekymrad redan där, jag vet tidigare då jag har råkat ut för många egna inbrott  att man behöver kolla där bak. Han säger något i stil med att det såg ut att vara fullt där bak, han trodde inget var stulen.

Jag öppnar och kollar efter mer noga i hans arbetsbil, alla verktyg saknas. Verktygen var en sak men även skruvdragaren. En kall kår går ner för min rygg, jag behöver säga det till honom men han var redan ledsen över att rutan var sönder?

Ingen idé att vänta, jag säger till honom att komma och titta. Han ser att allting saknas. Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig, han blev virrig och ännu mer förtvivlad.

Jag ber honom sätta sig ner i förarsätet, jag tar hand om att rensa upp. Ta det lugnt det ordnar sig.

Men kunden på måndag? Det löser sig, åk och hämta nya verktyg på morgonen så åker du till honom sen. Ring honom imorgon eller något säger jag avslappnat.

Jag har en borrmaskin du kan få av mig. Skruvdragare hade jag ingen över så kunde inte erbjuda någon sådan.

Jag började att tejpa för rutan så han kunde köra bilen iallafall, vi pratade en lång stund och han kom tillslut fram till att det löser sig nog.

Jag får försöka köpa några verktyg och fylla på med tiden, ingen har skadat sig m.m

Han åker iväg och jag står kvar där på parkeringsplatsen väldigt bekymrad att en snäll man, en snäll företagare blivit bestulen på en ägodel (skruvdragaren) som han inte unnat sig att köpa ny på 3 år.

Det kommer kosta han säkert runt 9.000 i självrisk, om han inte behöver betala allt för självrisken är för dyr. Polisen som jag fick reda på senare var ointresserad, inte något konstigt där inte.

Mitt hjärta svämmar över när jag ser att någon som försöker göra rätt för sig råkar illa ut. Jag hade velat ge honom allt bara där, jag kan inte göra det då p.g.a skäl som man förstår.

Det är vrede som byggs upp i mig, förbannade jä….

Brott emot företagare

Det är så vanligt att man undrar om polisen ibland hinner ens bry sig om inbrott, stölder emot näringsverksamheter. Det är inte så att jag tror att dom blir bort prioriterade emot något annat, våldsbrotten går såklart först men vågorna av inbrott gör en väldigt undrande.

Varje år ser det likadant ut? Hur kan vi låta stölder och inbrott gå obemärkt förbi år efter år nu? Vilka är det som drar in pengarna till statskassan egentligen?

Vad händer om man tar bort kossan? Blir det verkligen någon mjölk då?

Det kostar MILJADER om året, jag nu får det börja hända något innan fler företagare går på knäna p.g.a av brottslig verksamhet.

SvD skrev en artikel om kostnader som ni kan läsa här.

Gjort filmer i ärendet tidigare som ni kan titta på här.

Vid pennan Johan ”Moderjohan” Mårtensson

Omsättning – Samarbete – Framgång – Entreprenör podd – Annonsering – Digital Marknadsföring – Poddradio – Moderaternas viktigaste frågor – Moderaterna Lerum – Yttrandefrihet – Lag och ordning – Näringsliv